morse
In English
www.HEATHKIT.nu

Start Om mig Heathkits historia Mina Heathkit Heathkit-länkar Andra länkar



Robertson R-Super 2S



Robertson
                                Radio-Elektro  
Såhär ser den ut idag efter att jag renoverat den

Först en historisk återblick:

Thorleif Robertson-Olsen
(1909-1983) föddes i den norska hamnstaden Egersund. När han var 14 år gammal, läste han i Allers Familiejournal en detaljerad beskrivning av en 3-rörs radio. Han frågade sin far, stadens urmakare, om han fick köpa en sådan radio för 700 kronor. Det var en enorm summa pengar 1923 och fadern sa naturligtvis nej. Thorleif gick då till sin lärare och lånade pengarna som behövdes, så byggde Thorleif sin första radio. Han
var mycket tekniskt kunnig och modifierade, förbättrade och experimenterade med radion. Med tiden byggde han fler radioapparater och började så smått att konstruera dem själv.
1931 startade han en radioaffär i Egersund och han började även hålla kurser, där han lärde ut radioteknik.

Under kriget, när tyskarna kom till Norge, blev Egersund en av det första orterna som blev ockuperade, p.g.a. den fina hamnen och den fasta telegrafförbindelsen till England.

Thorleif blev fängslad av Gestapo och sattes i Polizeihäftlingslager Grini, utanför Oslo. Han lyckades smuggla in radiolitteratur i fängelset och kunde på så vis fortsätta att hålla kurser i radioteknik för sina medfångar. Där lade han grunden för kommande radioproduktion. Flera av de medfångar som han utbildade blev anställda i hans firma, Robertson Radio-Elektro A/S, som han startade 1946.

Svanedal Ullvarefabrikk
Svanedal Ullvarefabrikk *

Verksamheten var inrymd på loftet till yllefabriken Svanedal Ullvarefabrikk. 1946 reste Thorleif över till USA och köpte ca 3000st sändare, av ett par olika modeller, på surplusmarknaden. Thorleif och de ca 10st anställda, byggde om sändarna så att de uppfyllde Telegrafstyrets krav för installation i norska fartyg. De såldes sedan som radiotelefoner under typbeteckningarna 4601/461 och 4770/475. Robertson var först ut på marknaden med denna typ av produkt.


Svanedal Ullvarefabrikk
Loftet på Svanedal Ullvarefabrikk 1947 *

Parallellt med ombyggnaden av surplussändarna, pågick utvecklingen av egna sändare och mottagare. 1948 lanserades de första egna produkterna. Det var sändarna med typbeteckningarna 4840 och 4915.
Mottagaren R-Super började levereras under hösten 1952. Den var bestyckad med rören EF39, ECH35, EBC31, EL33 och EM4. Den tillverkades i ca. 550st exemplar, fram till december 1955.
R-Super vidareutvecklades och blev till R-Super 2, som lanserades under hösten 1955. R-Super 2 tillverkades i flera specialversioner till andra länder som Sverige, Belgien, Frankrike, Portugal och Peru.
I början skapades anadspänningen med vibratoromformare. Sedan med roterande omformare. De första transistoriserade omformarna var av fabrikat Vingtor men ersattes snart av egna konstruktioner. Den sista versionen av omformare använde transistorer av typ 2N3055 och var extremt driftsäker. R-Super 2 var normalt avsedd för matningsspänningen 12VDC eller 24VDC men varianter för 110VDC och 220VAC tillverkades också.
Det förekom även specialversioner med brusspärr och andra finesser. Totalt tillverkades 2458st mottagare. Den sista leveransen var till Frankrike och skedde i oktober 1969.
Det gjordes efterföljare i R-Super-serien. T.ex. tillverkades R-Super 5 och R-Super 6 fram till början av 70-talet, då man övergick till SSB.

1948 började Robertson utvecklingen av en autopilot för fartyg. 1952 lanserades modellen AP-1.

1951 lanserade Robertson en bandspelare för kontorsbruk. Modellen benämndes Tape-Riter. Åter igen var Robertson först ut på marknaden. Vebjørn Tandberg insåg då bandspelarens potential och bestämde sig för att göra en bandspelare för musik.

Robertson Radio-Elektro A/S
Nyåskai på Eigerøy *

1952 köpte Robertson en tomt på området Nyåskai på ön Eigerøy, i Egersunds utkant. Där byggdes en ny fabrik och man kunde lämna loftet över yllefabriken. Verksamheten är än idag på samma plats på Nyåskai.


Egersund

Nu omfattade produktsortimentet sändare, mottagare, radiotelefoner, radiokompasser och autopiloter.

1971, samma år som man firade 25-årsjubileum, sålde Thorleif Robertson företaget till Kongsberg Våpenfabrikk A/S.

1984 såldes verksamheten vidare till Bird Technology i Bergen och bytte namn till Robertson Tritech A/S.

Simrad

Ett annat norskt företag, Simonsen Radio A/S i Oslo, bildades 1947 av Willy Simonsen (1913-2003) och var specialiserade på ekolod och radiotelefoner för fiskebåtar. 1967 etablerades verksamheten i Horten och bytte namn till Simrad A/S. 1993 köpte Simrad A/S verksamheten vid Robertson Radio-Elektro A/S som bytte namn till Simrad Robertson A/S.

1996 köpte Kongsberg Gruppen tillbaka verksamheten och införlivade den i det nybildade Kongsberg Maritime A/S.

2005 sålde Kongsberg Gruppen huvuddelen av Simrad Yachting till det svenska investmentbolaget Altor Equity Partners.

I mars 2006 köpte Altor företaget Lowrance Electronics Inc.

I september 2006 gjorde Altor en sammanslagning av Simrad Yachting och Lowrance Electronics och bildade Navico.

2007 köpte Navico företaget Brunswick New Technologies/Marine Electronics division.

Det som en gång var Robertson Radio-Elektro A/S blev så Navico Egersund A/S.

I december 2008, avsåg Haaland Gruppen att köpa 80% av företaget. I januari 2009 blev så avtalet klart och den tillverkande enheten av Navico Egersund är nu Haaland Elektronikk A/SHaaland Gruppen är en tunnplåtsspecialist och har i många år tillverkat plåtdetaljer åt Navico.

Haaland Elektronikk
Haaland Elektronikk A/S på Eigerøy 2009  (Foto: Dalane-Tidende)

* Bilder och vissa fakta är hämtade från boken "Fra glødelampe til trykte kretser" av Alf Fagerheim från 1974.


Så till min Robertson R-Super 2S som är version 2 av Robertson R-Super. Den har serienummer 011 och är tillverkad i december 1955.

Först skall jag tacka
Einar Birkeland som är pensionär efter nästan 40år hos Robertson Radio-Elektro A/S. Einar arbetade i många år med slutkontroll, trimning och reparation av R-Super-mottagarna. Einar var även delaktig i utvecklingen av de sista mottagarversionerna. Einar har bidragit med teknik- och produktionsfakta. Jag tackar även LA9CHA Thorvald Jacobsen på Navico Egersund/Haaland Elektronikk som hjälpt mig med dokumentation på 110VDC-varianten av mottagaren. Ett stort tack även till Radiohistoriska Föreningen i Västsverige som hjälpt mig att få tag i dokumentation och schema.

R-Super 2S  är en fartygsradio med 6st frekvensområden:
150 ... 270 kHz
270 ... 540 kHz
600 ... 1600 kHz
1,6 ... 4,2 MHz
4,
0 ... 9,5 MHz
9,0 ... 20,0 MHz

Mellanfrekvensen är 570kHz och rörbestyckningen är: 12AU6, EF41 (3st), ECH42, EBC41, EL41, samt ett s.k. magiskt öga, EM71, som avstämningshjälpmedel. Den har inbyggd BFO för mottagning av CW och SSB.

R-Super 2S
Såhär såg den ut när jag köpte den

När jag köpte mottagaren, var den modifierad av en tidigare ägare på följande vis:

EM71 var borttaget och ersatt av ett vridspoleinstrument på frontpanelen, som tjänade som S-meter. Hålet efter EM71 var täckt av en gulmålad plåtbit (syns på bilden bakom frekvensskalorna).
Två nätdelar var inbyggda i mottagaren, en för glödspänningen och en för anodspänningen, eftersom den ursprungligen var avsedd för en matningsspänning på 12V= eller 24V=. En transistorbestyckad omformare har ursprungligen funnits i mottagaren för att omvandla 12V= eller 24V= till 250V anodspänning, men den var borttagen.
En strömställare var monterad på frontpanelen, för att ersätta den trasiga ursprungliga stömställaren på volympotentiometern.
Utgångstransformatorn i slutsteget till högtalaren var utbytt, vilket resulterade i att slutröret (EL41) arbetade utanför sina tillåtna gränser.
En högtalare var inmonterad i apparatlådan på höger sida.
Flera ledningar var avklippta och chassit var ommålat i en blå nyans.
Mottagaren var generellt i ett risigt skick och modifieringarna var inte bra utförda. Nätdelarna var dessutom rent av farligt gjorda.

R-Super 2S
Smutsigt innandöme och farliga nätdelar

Jag har tagit bort vridspoleinstrumentet och återmonterat ett s.k. magiskt öga på sin rätta plats. Dock hade jag inget EM71, utan istället ett CV51 (Y65).
Jag har monterat en ny volympotentiometer med tillhörande lämplig ratt.
Jag har monterat en ny nätströmställare brevid volympotentiometern.
Jag har ökat katodmotståndet till slutröret (EL41) så att arbetsområdet hamnar inom tillåtna gränser.
Hålen på frontpaneln efter vridspoleinstrumentet och strömställaren, har jag dolt med en egentillverkad dekal med dåtida Robertson-logotyp.
Jag har gjort en ny nätdel och monterat en kontakt för nätsladdstället.
Jag har målat om chassit i en grå nyans. Mottagaren har ursprungligen varit grå men kanske inte exakt samma nyans som jag har målat den. 


ML-46  R-Super 2S  R-Super 2S
Undersidan med spolsystemet


R-Super 2S
Chassit rengjort och nätdelarna borttagna

Jag har gjort en ny nätdel där jag har kopplat 2st identiska transformatorer 220V/6V och 6V/220V för att få glöd- och anodspänning. Vid 230V nätspänning kopplad till primärlindningen för 220V, blir glödspänningen på sekundärlindningen ganska exakt 6,3V. Efter likriktning och glättning blir anodspänningen ca 230V.

Trafo  Två identiska transformatorer  220V/6V ...
Trafo  ... monteras ihop med M6-stänger ...
Trafo  ... och fästs sedan i chassit med samma M6-stänger

C
Glättningskondensatorerna passar perfekt i hållare för 32mm PVC-rör


Trafo
Den nya nätdelen på plats


Svensk
                          front
Min mottagare har uppenbarligen gjorts för den svenska marknaden, då den har svensk text på frontpanelen

Schema
Schema som visar originalutförandet

Schema
Schema som visar min mottagare efter modifiering

SpolsystemRSTC

Schema över spolsystemet och den ursprungliga transistorbestyckade omformaren



               
Back
Tillbaka till Mina Heathkit